Vänta va rubrik lål :P:P:P
Total meningslöshet.
We attacked the freakin' monster.
... OKEJ.
Jag mår inte bra.
... OKEJ.
Och btw är jag beroende av Job for A Cowboy. :(
OKI
Träffade Fredrik, oki? Oki.
Höll på att få panik, men Yara fick det istället. Jag dog också lite, men mest av skratt. Yara är lite rolig hon, oki? oki. Och sen så fick jag sms (just när Fredrik kom) av pappa, och de valde ut en gravplats åt farmor, och då fick jag panik över det istället. Kvävde den genom att prata om random saker som ingen fattade något av. Eller jo, förklarade en del för Yara sen.
.. OKI.
OKI.
OKI.
OKI.
För övrigt så har det varit en ganska usel dag, vaknade och mådde skitdåligt, ville inte gå till skolan, orkade inte gå upp. Ville inte se någons ansikte, orkade inte. Men ja, hur skulle jag förklara det för mamma? Just det, det kan jag inte. :)
.. OKI.
Nu ska jag göra det jag alltid gör, lyssna på musik och låtsas plugga. Oki.
No mushroom.
HAHA, rubriken. Chlara. :(
Okej, har letat på massor med låtar jag måste lära mig på gitarr, dock så orkar jag inte spela just nu. Har egentligen inte ens tid att blogga, men wth, vill inte att inlägget om farmor ska vara högst upp, det är bara extremt jobbigt.
Känner mig - precis som förut - känslokall, likgiltig. Fortfarande. Igen. Trodde åtminstone att det om något skulle gå över. Men nix, det känns precis som förut. Och de här dagarna har jag verkligen försökt. Men jag orkar tbh inte mer.
Vill inte, kan inte. Orkar inte, men vill. Vill inte.
Har biljetter till Kent, och Evelin kommer gå med mig. Det är awesome. Men det är om ... jag orkar inte ens räkna. Det är om en evighet.
Snart är det tävling i Kalmar, och efter det i Halmstad. Vet inte vart det är efter det, de har ändrat datumen och städerna den här gången. Måste träna, lol.
Okej, har letat på massor med låtar jag måste lära mig på gitarr, dock så orkar jag inte spela just nu. Har egentligen inte ens tid att blogga, men wth, vill inte att inlägget om farmor ska vara högst upp, det är bara extremt jobbigt.
Känner mig - precis som förut - känslokall, likgiltig. Fortfarande. Igen. Trodde åtminstone att det om något skulle gå över. Men nix, det känns precis som förut. Och de här dagarna har jag verkligen försökt. Men jag orkar tbh inte mer.
Vill inte, kan inte. Orkar inte, men vill. Vill inte.
Har biljetter till Kent, och Evelin kommer gå med mig. Det är awesome. Men det är om ... jag orkar inte ens räkna. Det är om en evighet.
Snart är det tävling i Kalmar, och efter det i Halmstad. Vet inte vart det är efter det, de har ändrat datumen och städerna den här gången. Måste träna, lol.
Vila i frid.
Farmor.
Du sa att du skulle bli bättre. Sista gången jag såg dig sa du det. "Jag ska bli bättre."
Jag orkar inte ta hand om det här nu, det är för stort. Jag orkar inte. Vill inte gå på begravningen, vill inte.
Känner mig känslolös och kall, vill inte gråta, vill inte förstå det. Jag kommer ihåg allt som du sagt, allt som var. Och det är sjukt hur det kan gå så jävla fort, att du kan må bra ena dagen, skratta och må bra. Nästa dag är du 30 cm tunnare och vet inte vad du säger. Det går för fort, jag hänger inte med. Du var den som alltid var där, den som alltid var så speciell. Jag kommer ihåg vårt samtal om döden, vad som kunde hända. Jag sa att jag skulle lära mig en låt som alla skulle sjunga på din begravning. Jag kommer inte ens ihåg vilken låt det var. Jag är så jäkla besviken, och jag orkar inte med.
Jag kommer ihåg alla ord du sagt. Nu kommer allt tillbaka. Tiden slår mig. Ett jävla slag i magen som jag inte kan hämta mig från.
"Hon har somnat in nu."
R.I.P.
Jag saknar dig.
Du sa att du skulle bli bättre. Sista gången jag såg dig sa du det. "Jag ska bli bättre."
Jag orkar inte ta hand om det här nu, det är för stort. Jag orkar inte. Vill inte gå på begravningen, vill inte.
Känner mig känslolös och kall, vill inte gråta, vill inte förstå det. Jag kommer ihåg allt som du sagt, allt som var. Och det är sjukt hur det kan gå så jävla fort, att du kan må bra ena dagen, skratta och må bra. Nästa dag är du 30 cm tunnare och vet inte vad du säger. Det går för fort, jag hänger inte med. Du var den som alltid var där, den som alltid var så speciell. Jag kommer ihåg vårt samtal om döden, vad som kunde hända. Jag sa att jag skulle lära mig en låt som alla skulle sjunga på din begravning. Jag kommer inte ens ihåg vilken låt det var. Jag är så jäkla besviken, och jag orkar inte med.
Jag kommer ihåg alla ord du sagt. Nu kommer allt tillbaka. Tiden slår mig. Ett jävla slag i magen som jag inte kan hämta mig från.
"Hon har somnat in nu."
R.I.P.
Jag saknar dig.
Vila i frid.
Emma - överkörd av en bil. Kände inte dig, men Hannah gjorde. Blir rädd när jag tänker på det. Fan vad hemskt.
HAHAHAAHAHAH
Önskar att jag aldrig sett dig, önskar att jag aldrig tagit kontakt med dig. Fattar inte att jag litat på dig.
Jävla hora, fan vad du äcklar mig.
Jävla hora, fan vad du äcklar mig.
Life is ours, we live it our way.
Gjort exakt ingenting två dagar i rad nu. Orkar inte ens spela gitarr. Får inte samma kick av det längre, och det påminner mig om saker jag inte vill tänka på. Orkar inte tänka alls just nu, blir bara otroligt deprimerad, och det orkar jag inte med. Jag orkar ingenting längre känns det som.
Musiken känns jävligt meningslös, kan inte ens dränka mina känslor i den längre. Men jag försöker, jag gör som Martin sa åt mig, jag letar efter mer musik. Känner mig duktig eftersom att jag gör det, att jag faktiskt orkar någonting alls.
Sover över hos Nathalie i helgen, ska försöka fixa hennes bloggdesign (ja, jag kan det, lol).
Och jag ska ringa Hannah snart.
Och egentligen, fan vad jag saknar många personer. Och egentligen, fan vad jag är dålig på att göra något åt det.
"Nattas gurka."
^There you go! Srsly, hon kommer döda mig. ):
Och hm.. FJORTISBOY ANDERSSON.
^There you go! Nu kommer hon definetivt döda mig. :D
.. OKI
Hare. Nu ska jag äta tacos, sen ska jag träna, sen ska jag titta på idol och låtsas att jag tycker det är dåligt (RÖSTA PÅ MARIETTE?!?!??!?!) och sen ska jag ringa Hannah och blablabla. Göra massor med saker. (=inget.)
Musiken känns jävligt meningslös, kan inte ens dränka mina känslor i den längre. Men jag försöker, jag gör som Martin sa åt mig, jag letar efter mer musik. Känner mig duktig eftersom att jag gör det, att jag faktiskt orkar någonting alls.
Sover över hos Nathalie i helgen, ska försöka fixa hennes bloggdesign (ja, jag kan det, lol).
Och jag ska ringa Hannah snart.
Och egentligen, fan vad jag saknar många personer. Och egentligen, fan vad jag är dålig på att göra något åt det.
"Nattas gurka."
^There you go! Srsly, hon kommer döda mig. ):
Och hm.. FJORTISBOY ANDERSSON.
^There you go! Nu kommer hon definetivt döda mig. :D
.. OKI
Hare. Nu ska jag äta tacos, sen ska jag träna, sen ska jag titta på idol och låtsas att jag tycker det är dåligt (RÖSTA PÅ MARIETTE?!?!??!?!) och sen ska jag ringa Hannah och blablabla. Göra massor med saker. (=inget.)
Nej.
Vi vägrar att lyssna, vi vägrar att förstå.
Vi vägrar att försöka, men vi vägrar att ge upp.
Vi vägrar att älska någon, och vi vägrar att inte göra det.
Vi vägrar vara inlåsta, men vägrar att känna friheten.
Vi vägrar prata, vi vägrar vara tysta.
Vi vägrar så mycket att ordet saknar innebörd.
Tystnaden vi vägrade behålla säger allt.
Kom inte hit, det finns ingen själ att ta längre. För vi vägrar.
Vi vägrar att försöka, men vi vägrar att ge upp.
Vi vägrar att älska någon, och vi vägrar att inte göra det.
Vi vägrar vara inlåsta, men vägrar att känna friheten.
Vi vägrar prata, vi vägrar vara tysta.
Vi vägrar så mycket att ordet saknar innebörd.
Tystnaden vi vägrade behålla säger allt.
Kom inte hit, det finns ingen själ att ta längre. För vi vägrar.
Ett två tre sju.
Vaknade klockan åtta imorse, vilket betyder att jag sov tio timmar inatt, och det är extremt mycket. Ändå var jag så trött så att jag nästan somnade. Vad är det för fel på mig? Jag brukar inte behöva mycket sömn alls.
Glömde äta frukost, så jag åt av skolmaten. Var inte sådär jättehungrig, men ja, man måste ju överleva? Har inte ätit sen dess (och jag åt inte speciellt mycket heller), men jag är fortfarande inte hungrig. Har inte varit det på flera veckor. "Thea, du är ingen hungrig person."
Hur ofta hör jag inte det svaret? Men det stämmer inte. Jag hungrar efter det jag inte kan ha, och sen när jag får det vill jag inte ha det. Jag är precis sådär som jag anklagar andra för att vara.
Glömde äta frukost, så jag åt av skolmaten. Var inte sådär jättehungrig, men ja, man måste ju överleva? Har inte ätit sen dess (och jag åt inte speciellt mycket heller), men jag är fortfarande inte hungrig. Har inte varit det på flera veckor. "Thea, du är ingen hungrig person."
Hur ofta hör jag inte det svaret? Men det stämmer inte. Jag hungrar efter det jag inte kan ha, och sen när jag får det vill jag inte ha det. Jag är precis sådär som jag anklagar andra för att vara.
Mycket gör ingenting.
Orkar inte skriva ett vettigt inlägg, deppar bara ihop som fan såfort jag tänker. Var med på Masters och tja, blev illamående hela tiden. Dock inte för att jag är sjuk, mer för att jag känner mig hemsk, och jag vet att en vänskap som jag inte trodde var möjlig just raserats för gott. Jag är en hemsk människa, om jag ens förtjänar att kallas en människa. Vill inte tänka, känner mig platt och tom. Jag kanske är platt och tom. Om det inte vore för att jag känner mig extremt deppig skulle jag tro att jag inte kunde känna känslor. Allt blev plötsligt tomt, känslokallt och likgiltigt.
Du säger att jag ska göra något åt saken, men att göra mycket hjälper ingenting.
Mycket gör inget. Du gör inget, för du bryr dig inte.
Fan.
Du säger att jag ska göra något åt saken, men att göra mycket hjälper ingenting.
Mycket gör inget. Du gör inget, för du bryr dig inte.
Fan.
"Skriv en rubrik."
20.00, fan vad underbart och hemskt.
Sen till resten av skiten.
Jag fattar inte vad jag gjort för fel, och eftersom att du inte heller kan svara på det antar jag att det inte hänt något. Men du ignorerar mig, är dryg och ger korta och sura svar. Vadfan ska jag tro då? Du tittar inte ens på mig. Som att du inte vågar. Nu är det enda du säger "sluta". Jag kan inte sluta med något jag inte vet vad det är, smartass. ^^
Och tbh, jag orkar inte bry mig mer. Om du inte bryr dig om mig tänker jag sluta bry mig om dig.
Sen till resten av skiten.
Jag fattar inte vad jag gjort för fel, och eftersom att du inte heller kan svara på det antar jag att det inte hänt något. Men du ignorerar mig, är dryg och ger korta och sura svar. Vadfan ska jag tro då? Du tittar inte ens på mig. Som att du inte vågar. Nu är det enda du säger "sluta". Jag kan inte sluta med något jag inte vet vad det är, smartass. ^^
Och tbh, jag orkar inte bry mig mer. Om du inte bryr dig om mig tänker jag sluta bry mig om dig.
Fail
Jag gör så jävla många fel att det inte är värt det.
<3
Jag älskar er. Ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns, eller åtminstone lyssnar. Och ett speciellt tack till Martin som faktiskt fick mig att känna mig tjugo ton lättare och tja, faktiskt så mådde jag bättre.
OCH FÖR ÖVRIGT, grattis Evelin. I efterskott. 15 år. Ohja.
Och fan.
Fan också.
Jag var dum nog att tro på det, fan också. Evelin är här och jag håller på att börja gråta. Det här är fan inte ens lite roligt. Håller på att få panik.
...okej.
Dagarna går långsamt som fan, jag saknar Evelin fast jag träffar henne närstan varje dag, allt känns skit, jag orkar inte tänka på det som varit, eller något över huvud taget. Är hos Edvin nu, och han är anonym. ):
Han vill att jag slutar blogga, men han har ingen jävla aning om vad som har hänt, hur jag mår, hur allt blir, hur allt känns. Jag orkar inte. Inte mer.
Hm. Ja, ungefär så.
Han vill att jag slutar blogga, men han har ingen jävla aning om vad som har hänt, hur jag mår, hur allt blir, hur allt känns. Jag orkar inte. Inte mer.
Hm. Ja, ungefär så.
Hjärtat sviker.
Hon är rädd för döden. Hon ville bli gammal och se mig få barn och kanske mina barn få barn. Det sa hon. Nu blir det inte så.
Cancer kan dö. Det är så jävla onödigt, och om det inte vore för cancer så skulle hon leva ett långt lyckligt liv. Cancer kan ta sig, jag vill inte ha med det att göra.
Jävla obotliga cancer som tar hennes liv utan att jag kan göra någonting. Nu får jag bara ännu mer panik. Det känns som om jag inte kommer att leva igen.
Hur fan kan man vara så onödig? Det är så jävla hemskt.
Hon är rädd. Hurfan kan man tvinga någon som är rädd för att dö att dö?
Cancer kan dö. Det är så jävla onödigt, och om det inte vore för cancer så skulle hon leva ett långt lyckligt liv. Cancer kan ta sig, jag vill inte ha med det att göra.
Jävla obotliga cancer som tar hennes liv utan att jag kan göra någonting. Nu får jag bara ännu mer panik. Det känns som om jag inte kommer att leva igen.
Hur fan kan man vara så onödig? Det är så jävla hemskt.
Hon är rädd. Hurfan kan man tvinga någon som är rädd för att dö att dö?
Panik.
Nu sitter jag här och gråter. Fan också. Att det skulle hända just nu, när jag minst behöver det? Jävla skit. Jag vill inte vara kvar här längre. Jag vill bort. Jag bryr mig inte om vart, det här är fan bara ett ställe jag råkar bo på. Jag vill tyna bort, jag vill inte mer. Jag orkar inte ta mer. Jag vill inte. Jag vägrar. Hurfan kunde det här hända?
... <3
Ska förmodligen träffa Emelie idag. Åwezzzuuum.
HAHAHAHAHAHAHAHAHH. Jag skrattar.
HAHAHAHAHAHAHAHAHH. Jag skrattar.
Vissa människor flyger. Andra faller.
Ytlig lycka kan få mig att må bättre, insåg jag nu. Bara för att jag inbillar mig att personer som inte har en jävla aning om hur jag mår, eller såna som gör det, bryr sig. Jag går egentligen upp på morgonen för att det finns folk som skulle bry sig om jag inte gjorde det. Jag orkar inte någonting. Orkar inte. Jag är trött hela tiden. Trött på människor, trött på saker. Trött på att bli sviken, trött på döden, bara trött...
Jag önskar att jag kunde födas på nytt. Jag önskar att kunde våga visa känslor, våga visa vem jag är. Jag önskar att jag kunde börja om, jag önskar att allt var annorlunda. Jag önskar att jag inte föll när någon inte kunde ta emot mig.
Jag önskar att jag kunde födas på nytt. Jag önskar att kunde våga visa känslor, våga visa vem jag är. Jag önskar att jag kunde börja om, jag önskar att allt var annorlunda. Jag önskar att jag inte föll när någon inte kunde ta emot mig.
