Thea

Dagen var inte så hemsk ändå. Men varken Evelin eller Sanna var i skolan, och det gjorde allt mycket sämre. Hade tydligen gjort alla läxor som var tills idag, förutom engelskan, men den blev uppskjuten till på torsdag. Var sjuk hela förra veckan, inte så konstigt att jag inte vet vilka läxor vi har. Hade panik när jag vaknade i morse på grund av vissa saker, men i skolan verkade jag sova. Märkte inte ens att jag kände någonting. Ingenting. Det var liksom. Tomt. Det var nästan skönt att inte känna något. Orkar inte med vissa känslor, de kan slänga sig i väggen. Och sen så finns det en känsla som de flesta får förr eller senare. Den kan vara bra eller dålig, och jag vill ta reda på vilket det är för mig.
Eftermiddagen har jag ägnat åt att skriva om vindkraftverk, och jag är nästan klar! Awesome. Sen ska jag läsa The Host/Genom dina ögon och sen ska jag sova. 
Åhhhh, borde verkligen ta up gitarren och spela, men jag orkar verkligen inte. Jag suger lite, ja.

Och så har jag lovat mig själv att nästa år bli en skötsam och lydig flicka som orkar förstå sig på andra människor. Fast det kanske jag redan gör. Men nej. Jag vill bli en Bailey. Jag vill se igenom, och lära känna människor. Såatteh. Jag vill se med hennes ögon, jag vill se. Vill inte blunda längre. 

Du måste vara blind, blind, blind.  För du kan inte se.