Thea

Ibland vaknar man med en glad känsla av att man är oövervinnerlig, att allt kommer gå bra och att man har rätt att känna sig söt. Ibland vaknar man med motsatta känslor som får en att vilja spy. Varför måste man vakna med en känsla överhuvudtaget? Kan man inte bara få bestämma själv under dagens gång hur det kommer att gå? Är så jävla trött på att känna mig dömd på grund av en känsla jag har när jag vaknar; nämligen den känslan av att vilja bita någon i ryggen innan jag vänder mig om och dör av att en hamster äter upp mig. Eller så kan man bara somna om istället för att dö, och hoppas att man vaknar med en annan känsla nästa gång.

Orkar inte med alla som pratar. Det flyter samman till en enda röst som mumlar tills jag inte står ut längre och springer därifrån med ett värkande huvud. Jag har omtänksamma, tysta grannar, föräldrar och klasskamrater. Eller inte.