Thea

Dålig uppdatering, jag vet.

Igår vaknade jag vid tio. Lovade mig själv att städa innan konserten, men det blev såklart inte av. Istället gick jag runt och skickade sms till folk om ingenting och typ. sjöng massor med random låtar. Ja, så ser en vanlig dag ut. Sen åkte jag hem till farfar där jag (okej, mest mamma då) lagade mat. Sen ställde jag mig vid spegeln och tog överdrivet många egobilder bara för att min lugg såg okej ut. (Menar då spegeln, den där jätteupplysta överbra spegeln.) Sen så åkte jag hem. Fick sms från Sanna som det stod typ "snälla sminka dig! jag känner mig så överdriven!" i. Eh. Ja.
Sen hämtade Sanna och hennes familj mig. Vi åkte upp till biblioteket där kön började. Vi var med andra ord inte de enda som skulle se Takida. Det är awesome. När vi väl var där inne såg jag att Becca och hennes pojkvän var där. Det var lite sådär smått kul.
Sonic Syndicate var förband. Det var så jävla bra. Jag har velat se dem live ett bra tag nu, så  gissa om jag dog lite. Mina föräldrar stod några meter bort medans jag letade reda på några killar som gillade dem lika mycket som jag. Så stod jag där och var allmänt galen, skrek med i låtarna och hoppade som en kanin medans mina föräldrar himlade med ögonen.
Sen var det Takida. Jag drog med Sanna, och vi knuffade oss fram så vi såg åtminstone liiite. Faktiskt så såg jag ganska bra mellan folks axlar. Sanna är dock kortare än mig, så jag försökte hitta ett ställe där hon kunde se något utan att behöva bryta tårna för att hon står på dem.
Vi hamnade bredvid världens galnaste kille och bakom två andra galna killar. (En av de där killarna vände sig om och pratade med mig, och jag kan säga att han stank alkohol och tobak.)
Jag var som vanligt. Sjöng (skrek) med i låtarna och hoppade som en galning. 
När de sista låtarna spelades var det en kille som erbjöd oss plats framför honom, han såg nämligen att Sanna inte såg så mycket (och inte jag heller för den delen). Det var snällt. Fick lust att krama honom, för jag såg asbra där jag stod. 
Takida är tio gånger bättre live. Så. Jävla. Awesome.

Jag älskar konserter. Jag älskar känslan av att inte kunna andas, att vilja springa därifrån. Älskar känslan av att vara lycklig även om man står inklämd mellan två främlingar och hoppar in i folk. Älskar känslan av att inte bry sig om att kajalen ligger långt under ögonen. Älskar det.

Man kan inte säga så mycket mer. Det var awesome. Underbart. 

<3