Thea

ashdfasfdasagdsgdasgadgasgadsadfsagdasgdsagsda

Fyfan vad jag hatar er. Önskar att jag aldrig träffat er. Orkar fan inte mer. Hoppas ni är nöjda. Hoppas ni dör av lycka. Ni har inte gjort något, men ändå hatar jag er så jävla mycket. Fyfan säger jag bara. Fyfan.

Synd att jag brydde mig, för det gör inte ni. Fyfan. Orka.

Tävlade i helgen. Kändes mycket bättre än vad något annat har gjort den senaste tiden. Bodde på ett bra hotell också, lite plus där, m. Fick sms från Amela, och om allt går som det ska kommer hon hem om två veckor. Det är sjukt awesome. Tävlingen gick okej, kom femma. Men jag kunde vunnit, eller åtminstone plockat mer stötar i Direktelemineringen (2). Men ja. Ebba vann, hon er bra. :P 
Calle kom tvåa och Oscar (Oskar?) trea. Bra det med! 

Idag skulle jag egentligen åkt till Emelie, men mina föräldrar är sura över att vi planerade det så sent, så det blir inget. Fan också. Skulle behöva träffa henne nu. 
Nu har jag inget att göra på hela veckan. Fast vänta. Jo det har jag.
Idag/Imorgon: Vara med Sanna? Äh... Lyssna på musik. Spela gitarr. Onsdag: Begravning. Torsdag: Sanna kåmer lål :P Fredag: Neaaaahhhhhchaaannnn ska sova över hos mig. (Vi ska klippa oss och ta kort :DDDD) Eller jag hos henne. Venne. Nån grej med Norrbygården. Lördag: Halloweenfesten, Neah sover kanske över igen. 

...Okej. 
Fast venne. Hela veckan kommer kännas tom. Kommer inte få vara med dem jag vill vara med mest, de jag behöver vara med. Men både Sanna och Neah är ganska fantastiska, så a. 
Vill egentligen inte vara kvar här. Vill åka iväg. Eller så vill jag att de här personerna kommer till mig. Skulle kunna trivas överallt med dem. 

You wanted Intro. Here's Outro.    

Önskar att allt var som förut.

Fick sms från Amela igår. Hon vet inte när hon kommer hem. Fan också.
Mitt rum är ostädat. Jag orkar inte städa, eller ens göra något annat. Idag ska jag till tandläkaren, och sen så kommer Neah hem till mig. Det är ganska okej.

Har inte ätit frukost än, vet inte om jag ska göra det heller. Orkar inte.

Önskar att allt var som förut, att Amela kom hem, att farmor levde, att jag var jag. Att jag visste vad jag ville. Att vi inte bråkade. Att folk inte snackade skit om mig vart jag än vänder mig. Att folk får mig att lita på dem, men sen sviker mig. Jag orkar inte med sånt skit mer.

This is not a song, it's a sandwich.

... OKEJ.
Jag mår inte bra.
... OKEJ.

Och btw är jag beroende av Job for A Cowboy. :(

HAHA, rubriken. Chlara. :(

Okej, har letat på massor med låtar jag måste lära mig på gitarr, dock så orkar jag inte spela just nu. Har egentligen inte ens tid att blogga, men wth, vill inte att inlägget om farmor ska vara högst upp, det är bara extremt jobbigt.
Känner mig - precis som förut - känslokall, likgiltig. Fortfarande. Igen. Trodde åtminstone att det om något skulle gå över. Men nix, det känns precis som förut. Och de här dagarna har jag verkligen försökt. Men jag orkar tbh inte mer.
Vill inte, kan inte. Orkar inte, men vill. Vill inte.

Har biljetter till Kent, och Evelin kommer gå med mig. Det är awesome. Men det är om ... jag orkar inte ens räkna. Det är om en evighet. 

Snart är det tävling i Kalmar, och efter det i Halmstad. Vet inte vart det är efter det, de har ändrat datumen och städerna den här gången. Måste träna, lol. 

  

Farmor.

Du sa att du skulle bli bättre. Sista gången jag såg dig sa du det. "Jag ska bli bättre."
Jag orkar inte ta hand om det här nu, det är för stort. Jag orkar inte. Vill inte gå på begravningen, vill inte.
Känner mig känslolös och kall, vill inte gråta, vill inte förstå det. Jag kommer ihåg allt som du sagt, allt som var. Och det är sjukt hur det kan gå så jävla fort, att du kan må bra ena dagen, skratta och må bra. Nästa dag är du 30 cm tunnare och vet inte vad du säger. Det går för fort, jag hänger inte med. Du var den som alltid var där, den som alltid var så speciell. Jag kommer ihåg vårt samtal om döden, vad som kunde hända. Jag sa att jag skulle lära mig en låt som alla skulle sjunga på din begravning. Jag kommer inte ens ihåg vilken låt det var. Jag är så jäkla besviken, och jag orkar inte med.

Jag kommer ihåg alla ord du sagt. Nu kommer allt tillbaka. Tiden slår mig. Ett jävla slag i magen som jag inte kan hämta mig från.

"Hon har somnat in nu."

R.I.P.
Jag saknar dig.

Emma - överkörd av en bil. Kände inte dig, men Hannah gjorde. Blir rädd när jag tänker på det. Fan vad hemskt.

Önskar att jag aldrig sett dig, önskar att jag aldrig tagit kontakt med dig. Fattar inte att jag litat på dig.

Jävla hora, fan vad du äcklar mig.

Gjort exakt ingenting två dagar i rad nu. Orkar inte ens spela gitarr. Får inte samma kick av det längre, och det påminner mig om saker jag inte vill tänka på. Orkar inte tänka alls just nu, blir bara otroligt deprimerad, och det orkar jag inte med. Jag orkar ingenting längre känns det som. 
Musiken känns jävligt meningslös, kan inte ens dränka mina känslor i den längre. Men jag försöker, jag gör som Martin sa åt mig, jag letar efter mer musik. Känner mig duktig eftersom att jag gör det, att jag faktiskt orkar någonting alls. 

Sover över hos Nathalie i helgen, ska försöka fixa hennes bloggdesign (ja, jag kan det, lol).
Och jag ska ringa Hannah snart. 
Och egentligen, fan vad jag saknar många personer. Och egentligen, fan vad jag är dålig på att göra något åt det. 

"Nattas gurka."
^There you go! Srsly, hon kommer döda mig. ): 
Och hm.. FJORTISBOY ANDERSSON.
^There you go! Nu kommer hon definetivt döda mig. :D

.. OKI

Hare. Nu ska jag äta tacos, sen ska jag träna, sen ska jag titta på idol och låtsas att jag tycker det är dåligt (RÖSTA PÅ MARIETTE?!?!??!?!) och sen ska jag ringa Hannah och blablabla. Göra massor med saker. (=inget.)

 
 

Vaknade klockan åtta imorse, vilket betyder att jag sov tio timmar inatt, och det är extremt mycket. Ändå var jag så trött så att jag nästan somnade. Vad är det för fel på mig? Jag brukar inte behöva mycket sömn alls.
Glömde äta frukost, så jag åt av skolmaten. Var inte sådär jättehungrig, men ja, man måste ju överleva? Har inte ätit sen dess (och jag åt inte speciellt mycket heller), men jag är fortfarande inte hungrig. Har inte varit det på flera veckor. "Thea, du är ingen hungrig person."

Hur ofta hör jag inte det svaret? Men det stämmer inte. Jag hungrar efter det jag inte kan ha, och sen när jag får det vill jag inte ha det. Jag är precis sådär som jag anklagar andra för att vara.

Orkar inte skriva ett vettigt inlägg, deppar bara ihop som fan såfort jag tänker. Var med på Masters och tja, blev illamående hela tiden. Dock inte för att jag är sjuk, mer för att jag känner mig hemsk, och jag vet att en vänskap som jag inte trodde var möjlig just raserats för gott. Jag är en hemsk människa, om jag ens förtjänar att kallas en människa. Vill inte tänka, känner mig platt och tom. Jag kanske är platt och tom. Om det inte vore för att jag känner mig extremt deppig skulle jag tro att jag inte kunde känna känslor. Allt blev plötsligt tomt, känslokallt och likgiltigt.

Du säger att jag ska göra något åt saken, men att göra mycket hjälper ingenting.
Mycket gör inget. Du gör inget, för du bryr dig inte.

Fan.

20.00, fan vad underbart och hemskt.

Sen till resten av skiten.
Jag fattar inte vad jag gjort för fel, och eftersom att du inte heller kan svara på det antar jag att det inte hänt något. Men du ignorerar mig, är dryg och ger korta och sura svar. Vadfan ska jag tro då? Du tittar inte ens på mig. Som att du inte vågar. Nu är det enda du säger "sluta". Jag kan inte sluta med något jag inte vet vad det är, smartass. ^^ 
Och tbh, jag orkar inte bry mig mer. Om du inte bryr dig om mig tänker jag sluta bry mig om dig.